Driftpunkten

Genom att rita in pumpkurvan för cirkulationspumpen i samma diagram som anläggningskarakteristikan erhålls skärningspunkten D mellan kurvorna, vilken entydigt anger driftpunkten (se Figur 1). Om hela reglerområdet studeras och man finner att anläggningskarakteristikorna inte har någon spridning, dvs. att kurvorna för de olika öppningsgraderna sammanfaller, betyder det funna sambandet Δp = f (q_c) i Figur 1 att pumpens drivtryck liksom den cirkulerande vattenmängden q_c är konstanta storheter i hela reglerområdet.

Om styrventilens egenskaper är sådana att summan av det momentana intagsflödet q_b och det momentana returflödet q_a är konstanta i varje läge får man det samband som Figur 1 visar.

Figur 1.

Om en större cirkulationspump än nödvändigt väljs (vilket den streckade linjen i Figur 1 visar) måste del av flödet strypas för att inte vattenflödet ska bli större än det önskade q_c1. Det ligger då nära till hands att strypa med strypdon eller liknande anordningar. Kurvan OD kommer då att vridas mot vänster tills kurvorna skär varandra i punkten D'. Även om man nu får samma vattenmängd som det önskade kommer tryckfallet i anläggningen att ha ökat till Δp₂, vilket gör anläggningen mindre ekonomisk ur driftsynvinkel. Ett bättre sätt att justera vattenflödet är därför att sänka pumpvarvtalet, så att kurvan sjunker till punkten D. Alla justeringsmöjligheter på cirkulationspumpen bör därför utnyttjas innan justering med strypdon görs.